.

Hej! <3 För någon dag sen så bakade jag, mamma, Elias och Johannes peppekakor!

Trots att jag fortfarande är lite rirterad pga Johannes; Låt mig förklara,
från början var det som om att han bara skulle stana med oss några månader, men nu verkar det som år. Och jag har inget direkt emot det så klart, han är snäll och så. Men det käns litte ovant fortfatande och irriterande eftersom han är i den där 6-års krisen då dem MÅSTE ha rätt och om dem inte får som dem vill så börjar dem skrika och gråta och jobba sig! Och nu när det är så mörkt ute och nu när jag går upp klockan 5.00 varje vardag för att hinna gå till skolan, så blir jag lätt irriterad och arg. Och att han har den där jä##a krisen nu hjälper inte direkt men jag försöker i alla fall, men ibland så blir man ju bara så jä##a förbanad på dem små kräken - låt mig säga att om ni inte har några små syskon eller så så är det klart att ni inte förstår, så kritesera inte om ni inte har några för då så förstår ni bara inte hur det kan vara! Söta små änglar en sec och demoner från dem djupaste av grunderna från helvetet den andra! (..okej jag kanske överdriver lite då.. men ni fattar va?)

Men i alla fall, det var kul trots att Johannes jobbade sig lite ibland :)
Och igår kväll så var Johannes hos sin morfar så jag, mamma och Elias tor tillfället i akt och bakade lussekatter och hade det jätte trevligt! ^^
Jag och Elias städade upp lite innan mamma kom hem, som en trevlig liten överaskning. Vi hade ett lite tidigt mini julbord men kokt potatis, prinskorvar, köttbullar, röbetssalad och julmust :)
Jag och Elias tävlade motvarandra i ett tv-spel om racing med bilar. Det var kul :) precis som förr i tiden. Och sedan så klädde vi granen och så.
Men när vi bakade lussekatterna så hände något konstigt.. Jag saknade Johannes :O Ja jag vet! Jag blev chockad jag med!
Men trots att jag försökte tänka på andra saker det var jag saknade eller så, så var det ganska så klart att det var honom jag saknade. Det var tyst och lungt - så som är härligt att ha det vid jule mörkret. Men ändå så var det nästan för tyst. ..Det var konstigt.

Men nu så tänker ni säkert, varför var inte Johannes med och klädde granen och så? Men det var liksom bäst så, besutom så hjälpte han Christer/Johannes morfar att klä hans gran. Men när jag satt där vid nordet och tänkte på att jag på snågot konstigt, helt oförklarligt sätt nästan saknade honom.. Så föreslog jag till mamma att vi måste köpa hem en massa färgglatt papper och sånt så att vi kan sitta och pyssla nåsta helg så som vi brukade göra når Jag, Elias och Sara var små! :D Göra smällkarameller och annat mysigt pynt.
.. och ja! Jag vet att jag kommer säkert ångra att jag ens sa något när Johannes är tillbaka och man håller på att dö av huvudvärk och migräner! .. Men tjaja.. vem vet det kanske blir kul ändå =)

Haha <3 Ser dem inte glada ut? *Elias är faktiskt glad, trots att jag tvingade på honom tomtemössan! <3^^




Jag och Elias på en suddig bild som sitter och spelar tv-spel <3  Haha det ser nästan ut som om jag hoppar på honom! ..Men det gjorde jag också! ^^


Ha nu en riktigt bra jule tid! <3
/Kramar Anna <3